Cancer. Varje år, drabbas över 300 barn av cancer, bara i Sverige. 

Själv känner jag ingen som har cancer, eller har haft. Men en nära vän till mig förlörade sin släkting, och jag skulle aldrig vilja uppleva den smärtan själv.

Jag var inne på Kenzas blogg, och såg hennes inlägg om cancer. Jag tycker att det är väldigt viktigt, och det är en sån fruktansvärd sjukdom. En del har tur, och blir av med det... andra inte. 

Ta er tid att titta på dessa två filmer, dom är så vackra båda två! Den första var så vacker, så ren att jag grät. 

Den andra handlar om fyra vänner som förlorade sin vän Julia i cancer. Nu ska dom göra Juliaresan. Dom ska cykla från Östersund till Öland på 10 dagar, och samla in pengar för att donera till Barncancer fonden. 

Den sista om Juliaresan är en otroligt väldgjord amatörfilm, av ett par tjej som bara vill göra skillnad! Kolla gärna in deras hemsida också, för att få veta mer.

Ta hand om er. ♥

Pain. Smärta. Saker so gör ont. Aj.

Ord

Blickar

Lilltår slagna i en dörrkarm

Obesvarad kärlek

Hunger

Ett misslyckat försök

Bråk med en nära vän

Smärta måste vi alla uppleva i livet. Det är oundvikligt. Det finns smärta i mycket. Du fick ett B på matteprovet - men ville så gärna ha ett A. Du vann fotbollsmatchen - men du stukade foten på kuppen. Du är jättelycklig med din kille/tjej, och du skulle göra allt för honom - men inser en kväll att det kommer en dag att ta slut.

Smärta har en förmåga att komma när man minst behöver det. När man är som mest sårbar.

Smärta formar oss. Smärta förändrar oss, gör oss till nya människor. 

Men jag tror att smärta kan förändra oss till något gott. "You can't make a rainbow, without a little rain". 

Smärta är en stor del av livet. Man kanske inte vill komma ihåg det, men det finns där. 

Hej!

Jag har tänkt mycket på en grej på senaste tiden: hat. (Av denna anledning tyckte jag att jag skulle skapa en ny kategori - livet).

Mitt liv har varit fyllt av ganska mycket hat. Det har dom flestas liv, tror jag, men vad vet jag? 

I mina unga år - ettan till trean ungefär - så var jag mobbad. Dels pågrund av mitt namn (det är likt engelskans "funny" som betyder "rolig"), och av en anledning som jag aldrig kommer att få reda på. Är man mobbad, då är det ganska självklart för mig att man hatar sin mobbare. Eller?

Jag är väl medveten om att hata är ett väldigt starkt ord, och det används alldeles för mycket enligt mig. Jag missbrukar det även själv.

"Asså, jag hatar verkligen den tröjan!"

"Jag hatar livet!"

"Åh. FML!" - FML är för er som inte vet det, en förkortning för Fuck My Life. Vilket på svenska blir - i snälla ord - mitt liv suger!

På senaste tid har det också varit mycket hat. Saker i livet går fel, man skyller från sig och det blir att man hatar någon. 

Jag ville bara ta tillfället i akt, och få er att tänka efter. Man måste inte hata allt, försök att sluta missbruka det ordet. Men kan tycka mindre om saker, men man behöver inte hata dom. 

Ett annat ord som missbrukas är Älskar. Man säger att man älskar någon, men det ordet tycker jag har tappat sin mening. Det klart att man älskar sina vänner, men jag menar, förr i tiden så använde man uttryck som "Jag värdesätter mina vänner högt", och "Jag tycker verkligen, verkligen om mina vänner". 

Att vara tillsammans med någon och sedan säga "Jag älskar dig", är för mig ett stort steg. Det är för mig ett sätt att visa, att jag verkligen vill satsa på detta förhållande. 

Tänk efter, och bli mer vältaliga. Om man inte svär, och änvänder orden rätt, så kommer folk att ta dig på större allvar. Du skulle väl inte säga på en jobbintervju "Ahmen, det kan väl inte va så jävla svårt!", eller "Ah... asså, jag hatar verkligen blablabla...", eller?

Om ni läste allt, är ni guld värda.

HAJDO! ♥